SAFE: Silent Eruptions
Gruppeutstilling av Daniela Björkenstam, Liz Dom, Polina Mihajlovna Chernitskaya & Madeleine Heyman
5 - 27 august
SAFE: Silent Eruptions
Denne gruppeutstillingen representerer sikkerhet i fire ulike uttrykk av kunstnerne Madeleine Heyman, Liz Dom, Daniela Björkenstam og Polina Mihajlovna Chernitskaya. Disse uttrykkene, selv om de er myke og tause på overflaten, bryter uunngåelig ut for å vise hva som ligger under; det skjulte og usagte og hva det vil si å føle seg trygg.
S is for the subconscious. To av de minste verkene Heyman har gjort, som viser hennes tanker og spørsmål om det å være det sanne jeget og vår underbevissthet. Hvem er vi egentlig på innsiden som vi aldri viser resten av verden? Vet vi det i det hele tatt selv? Eller blir vi fanget i våre tanker og forventninger?
- Madeleine Heyman
A is for activism. Måkeskrik: Tiny Protest representerer tapperhet, behovet for handling og gi en stemme til de som ikke har, når du er redd og hele kroppen sier nei.
-Liz Dom
F is for foundation. Følelsen av trygghet og ro som strømmer gjennom kroppen når du etter lang tid besøker et sted du kaller hjem.
-Daniela Björkenstam
E is for "Egoza og Sugomak", navnene på to nærliggende fjell i Ural, som ligger nær en liten russisk landsby kalt Kyshtym, stedet der jeg vokste opp. Disse to fjellene: Egoza og Sugomak har en eldgammel basjkirisk fortelling, en tragisk kjærlighetshistorie om ofring i navnet til "freden", uansett hva det betyr…
-Polina Mihajlovna Chernitskaya
Trondheim - Søndre Sandøy
av Daniela Björkenstam
Daniela Björkenstam (f.1989, SWE) er en billedkunstner med base i Stockholm, Sverige. Hennes praksis er basert på romlige, materielle og sosiale eksperimenter i forhold til steder og til kontekst, og hun arbeider hovedsakelig med installasjoner og skulptur.
“Min resa, från mottagandet av inbjudan till den här utställningen till själva utförandet, har haft fyra olika delar, fyra olika platser. Jag fick inbjudan när jag var i Trondheim, Norge, sen reste jag på ferie till sommarhuset på Åland, Finland, efter det blev det ett snabbt stopp i Stockholm, Sverige, för att sedan avsluta resan med utställningen på Søndre Sandøy, Norge. På varje plats har jag valt ut en sten och tagit den med mig på resan. Stensamlingen består av fyra olika stenar, samlade i tre olika nordiska länder, och varje sten har sitt eget uttryck och en unik färg. Det här är ett platsspecifikt verk med potential att fortsätta växa i takt med att jag fortsätter att resa.”
- Daniela Björkenstam
Måkeskrik: Tiny Protest
av Liz Dom
Liz Dom (f. 1990, ZA) er en multimediakunstner fra Johannesburg, Sør-Afrika, og for tiden basert i Trondheim. Hun insisterende ikke på en spesifikk praksis eller medium, og foretrekker en fremvoksende, eksperimentell tilnærming, som lar konsepter styre visuell forskning og oppståtte narrativer der uttrykk og materialer svarer på teorier som ofte er sosiopolitiske.
“Måkeskrik: Tiny Protest”, er basert på et annet verk,” Måkeskrik”, der tre lydskulpturer presenterer tomme måkereir. Fra disse reirene spilles musikk - chill lo-fi beats bryter raskt inn i påstått dement terror bare for å gjenoppta ro og fred et øyeblikk etter. I denne manifestasjonen fortsetter måkene sin protest, liten på den oppfattede skalaen av betydning - men likevel vedvarende - fordi hvis vi lar de små tingene gå, tillater vi de store problemene også.
Dette verket er inspirert av begrepet “måkeskrik”, som viser til hendelser der måker typisk angriper uskyldige borgere i løpet av våren og sommeren, deres hekke- og klekketider.
Dette er en protest på vegne av måker i Norge, som kan bli tvunget til prevensjon, slik enkelte norske politikere foreslår, selv om antallet synker - syv av ni måker i Norge er truet på grunn av overfiske, overtakelse av holmer/skjær og klimaendringer, og tvinger dem ut av sine hjemlige områder til byer, hvor det nå er større sjanse for å overleve.
Det som antas å være et voldelig overgrep er i virkeligheten en handling av omsorg og kjærlighet. Måkeskrik er et kort, men kraftig lydmanifest, for måker kan ikke snakke, de kan bare skrike.
`Måkeskrik`, sangen, er laget av Kanyewestrand, på oppdrag fra Liz Dom.
Egoza and Sugomak
av Polina Mihajlovna Chernitskaya
Polina Mihajlovna Chernitskaya (f.1996, RU/SWE) er en multimediakunstner med malerbakgrunn, basert i Trondheim ved Lademoen Kunstnerverksteder. Prosessen hennes forankrer i utforskning av ulike kommunikasjonsformer, med sikte på å fange betydningen av våre relasjonelle verdener med oss selv, andre og våre omgivelser.
“Jag visste inte exakt vad jag skulle presentera i samband med den här utställningen. Bara att jag skulle åka tillbaka till mitt hemland, en plats som jag inte har besökt på två år, och jag visste att jag ville dokumentera denna resa. Mitt bidrag till utställningen SAFE presenterar en inblick i Ural: en plats djupt rotad i folklore och mytologi från diverse etniska grupper och stammar som har bebott bergen genom århundradena.
Många naturliga fenomen såsom fjell och sjöar i Ural anses som heliga av lokalbefolkningen. Dessa landmärken tros ha andlig betydelse och är ofta förknippade med mytiska varelser eller gudar, vilket leder till skapandet av berättelser och legender som återspeglar beundran för naturen och dessa platser.
Titeln för detta projekt kommer från namnen på två närliggande berg väster om en mindre ort, Kyshtym, platsen där jag växte upp. Dessa två berg, Egoza och Sugomak, bär på en gammal Basjkirisk legend, en tragisk kärlekshistoria som startade en fejd mellan två stammar. I ett desperat hopp om att återskapa fred och harmonisk samvaro mellan stammarna bad paret till sina gudar: de skulle offra sig för sitt folk om gudarna förenade stammarna för alltid. Gudarna svarade och förde fred tillbaka till stammarna, men förvandlade Egoza och Sugomak till berg, för alltid förenade men lika väl för alltid åtskilda. Deras tårar bildade en helig sjö, Sugomak, som är lokaliserad under bergen.”
- Polina Mihajlovna Chernitskaya
U.T
av Madeleine Heyman
Madeleine Heyman (f.1991 SWE) er en kunstner med base i Trondheim. Praksisen hennes er basert på maleri, hvor hun har som mål å skape en balanse mellom komfort og ubehag, noe kjent, men likevel fremmed, gjennom motiver og å flytte grensene i praksis og observasjon av maleri. Motivene hud og forvrengte kvinnekropper er et tilbakevendende verktøy for å uttrykke tankene hennes rundt underbevisstheten, og hemmelighetene vi alle bærer på.
“Vi har alla olika erfarenheter och upplevelser i våra liv, men upplevelse av förlust och inre osäkerheter är lätta att relatera till, även om det är individuella för oss alla. Man kan ha en aning, men kommer aldrig riktigt att veta vad som händer under huden och ytan på andra, eller ibland i oss själva.
I mitt konstnärskap strävar jag att skapa något igenkännbart men främmande, med frågor relaterade till det undermedvetna, kroppen och huden.
En värld där det undermedvetna och sanna jaget är i fokus, med förvridna kroppar som kan sättas i en värld mellan verkligheten och abstraktion som manifesteras genom konsekvent användning av nakna, köttliknande färger i målningarna.”
-Madeleine Heyman
